i SI-leden/ L5, lägsta kotan på ryggen. Men jag har kunnat minska medicinen drastiskt och

DET är värt ALLT!

Skulle bara fått ordning på magen också!
Men är så tacksam för att kramperna i benen lättat. Innan kunde jag inte vara stilla med benen,

för smärtan var outhärdlig när det klämde på nerverna och det blev totalstopp att kissa!

Nu behöver jag inte tappa mig lika ofta och det i sig är också bonus!
ALLT som går åt rätt håll är bonus.
Skulle bara fått opat mitt knä så "tandvärken" släppte.

Att ha EDS, är som en "evighetsmaskin"! Man går runt runt i vården på olika avdelningar, tar aldrig slut..."ler"

Min student åker idag direkt efter sista riktiga skoldagen till Umeå för att vara hos sin syster och skola in sig på

sitt sommarjobb! Kommer tillbaka för att sen sova i sin säng 3 nätter innan hon flyttar till Umeå!

Hon och lilldotra bytte rum under storhelgen nu så lillrummet är som en flyttbuss, inställt med kartonger.
Nu har hon "allt" för en egen lägenhet. Bara det att den får hon inte tag i förrän hon blir antagen i slutet

av juli. Tack och lov för kontakter. Får hyra en möblerad etta tills dess!
Skönt för oss att inte behöva köra ner med släpen 2 vänder och dra runt på allt!

Men oj så tomt det blir, bara en 15-åring hemma! Det är nackdelen med att ha barn för tätt:
3 äldsta är födda med 3 1/2 års mellan rum, nästan på dagen. Sen exakt samma mellanrum

till lilldotra. Tur vi har hund också, annars skulle det bli extremt tomt!

Läste på en medsysters sida om att få gnälla. Att vi alla gnäller men att det inte riktigt är tillåtet

att gnälla för mycket! Ligger mycket i det! Jag brukar själv tänka att jag inte ska fråga;
Hur någon mår om jag inte har tid att faktiskt lyssna på svaret!
För även om det är en artighetsfras och själv brukade jag säga; Jag lever och nu säger jag;

fråga inte! Dvs; jag kan inte stå och säga att jag mår bra, när jag faktiskt inte gör det!

Fått en mycket god vän som blivit min soptunna; stackarn! Men jag tror personen klarar av det!
Skönt att få skriva av sig till någon som inte kände mig förut, när jag var friskare och orkade.

Utan bara känner mig som den jag är idag! Som inte tycker synd om mig... "skulle bara våga...haha...."

Gjorde ett expriment på facebook för att se hur människor faktiskt vill ställa upp och hjälpa en, om

man ber om hjälp. "Operation ogräsrensning i blombänken"
Om alla hade kommit, så hade det varit gjort på några tim, max!
Nu är det en enda underbar familj och goda vänner som sagt; VI KOMMER!

Antagligen så blir det mer att umgås, än att rensa, eller så hinner vi någon meter...

Dock intressant att se hur många som faktiskt ställer upp och inte, fast vi ofta säger;

Är det något du behöver hjälp med, så är det bara att höra av sig!
Detta är ingen anklagan, utan mer en observation!

Hur ofta menar vi vad vi säger?
Håller på vad som jag brukar säga om äktenskap;
Det är inte längre i; Nöd och lust, utan mer; När jag har lust och ork!

Min mamma hade en bonad på väggen där det stod;

"Var vänlig med alla, men vän med få!"

Jag var inte så gammal när jag frågade vad som menades, kanske 10 år.
Hon svarade; Man ska visa alla människor vänlighet och respekt och man kan ha många bekanta.
Men äkta vänner; de är som när man är gift, man ska ha tid och ork att kunna finnas för varandra

när man behöver det. Då kan man inte ha för många vänner utan vårda med omsorg den äkta

vänskapen man har. 

Sen frågade jag hur man visste vilka som var ens riktiga vänner; Jag tänkte nog lite annorlunda än idag men
hur som, så svarade hon; Riktiga vänner är sådana som man inte behöver underhålla, utan man bara kan vara med.
Sådana som det kan ta år emellan man umgås och man ändå har hel den röda tråden mellan varandra, som

om tiden aldrig funnits däremellan.

Naturligtvis svarade hon inte så ordagrant, men innebörden av det!

Måste ge min mamma rätt! För de vänner jag har i mitt liv, de är så. Tid, är liksom oväsentlig!
När vi umgås, så har tiden stått still, vi vet vart vi har varandra och vi har så mycket vi delat,

i nöd och lust. Vi har kunnat vara innerliga, ärliga, raka, ledsna och turats om att bära varandra.
Det är ett ömsesidigt givande och tagande...

Tänkte på detta när jag såg nåt inslag på tv om relationer och äktenskap och de orden har jag

hört många gånger förr, men de kan påminnas om.

Huvudsaken i ett äktenskap är att inte båda är på botten samtidigt, så man kan turas om att

bära varandra när någon tappat lusten och orken. DET är vad som är; Nöd och lust!

Att bära varandra! Jag har en sådan gudagåva till man! Visst, ärligt, vi har haft våra kriser,

precis som alla andra, men vi har aldrig krisat samtidigt!
Tror det är framgången till att vi faktiskt följt varandra i 25,5 år och varit gifta i 24 år!

Livet är en dans på rosor, men som alla vet, så har även den vackraste ros taggar och det

kan göra ont emellanåt! Smärta! Finns alla sorters smärta... något som jag tyvärr är ack så

bekant med. NERV-smärtan! Den svåraste, för den är så svår att medicinera  bort, tänka bort!

Gäller att göra sig vän med den med viss distans. 

Livet är hela tiden fyllt med utmaningar och min uppmaning är; GNÄLL och försonas med ert

gnällande. Dvs. jämnför aldrig era problem med andras. Är det HELA världen att bussen är

försenad 5 minuter och förstör din dag, ja, men då är det så!
Eller sörjer du att du inte fått uppleva det du drömmer om, gråt...
Har du smärtor som du inte kan hantera, ha en sophink!

MEN SEN... så uppskatta att livet är POSITIVT OCKSÅ!

Kanske är det så fantastiskt att bussen BARA var 5 minuter sen. Vilken tur, då har inget

allvarligt hänt! Drömmar kan slå in, även när man blir äldre. All den energi vi lägger ner,

ger oss framgången. 
Mina smärtor, som bara JAG känner, som inte syns utan bara JAG upplever i min hjärna,

måste JAG lära mig hantera! Tänka att det ändå "bara" är smärta.

Med de orden så vill jag åter påminna om att livet, här och nu, trots allt är en illusion.

Eftersom allt vi upplever är just hur vi UPPLEVER. Säger inget om vad som är varken sanning

eller verklighet!
Visst, min smärta kommer ju från skador, men likafullt så kan jag med mina tankar göra dem

till min vän eller fiende.

De blir min fiende, när jag inte klarar av att ha kontroll över dem och min vän när det är det omvända.
Likafullt utspelar sig allt inom mig och ingen annan kan fullt förstå hur någon annan känner.

Så tänk på det; när du frågar hur någon mår; Fråga inte om du inte har tid att höra svaret!

Nu när smärtorna är nere på ischiasnivå, så känns det rätts så OK! Det bränner, värker och

rinner sockerdricka, men jag slipper kramperna som gör att jag inte kan slappna av och DET

är en gudagåva; allt tack  vare osteopaten ANN.

Förhoppningsvis får hon till det ännu bättre den 31 maj, när jag ska till henne igen.
Hon skakade bara på huvudet när hon kände på min kropp senast och kramperna och

isciaspåverkan som brukar släppa direkt, gjorde inte det denna gång, så jag kan bara

hoppas att med hennes magiska händer och fortsatt insats mot inflammationen gör

att det släpper helt och inte är ett nytt diskbråck, låg diskar har jag ju redan här och var i ryggen,

men tack och lov så har ryggen sett fin ut i övrigt alltid, trots smärtan!

Så länge det finns tid, finns det hopp!
Varma kramar anna e

helt enkelt inte klarar av att sjunga pga av kroppen inte är med mig.

Var på väg in på sjukhuset igen tisdag, men hamnade via VC och den " som vanligt",

yttre dömande stafett läkaren ansåg mig för frisk, trots att man känner sig döende inombords

av smärta och kramper.
Så jag ringde osteopaten som bor 20 mil norr upp i fjällvärlden och min älskade blivande

student skjutsade mig till henne  dagen efter. Kramperna som brukar släppa direkt hon får till bäckenet

släppte inte och hon skakade bara på huvudet hur trasig min kropp är.

Så jag ska tillbaka till henne 31 maj, men då är hon då i Glommersträsk, bara dryga milen ifrån.
Utan henne skulle jag vara helt rullstolsburen för länge sen...

Tisdag gick jag en kort prommenad med en god vän och det skar ihop totalt i ländryggen...
Tänkte; antingen så är det bäckenet som står snett och klämmer på nerverna eller så blev

det ett nytt diskbråck?!* Hade ett -99 som läkte ut.

Lever än på extremt "smal" kost. "Protein"drycker och quinoa. Försökte blanda in ägg, då 
jag med all sannorlikhet får extra kramper i benen av äkta proteinbrist, men det blev "pannkaka"
av det hela. Ägg går inte... i allafall i ren form. Just nu.

Sen fick jag kloka tips att magen faktiskt kanske lagt av pga av att jag ätit penicillin i snart 5 mån i sträck.
Alla goda baktierier i magen slås ju ut! Så jag har inhandlat tabletter med "goda bakterier" 
Hoppas att det kan åter ge balans i magen.

Kan bara med ett ord säga att livet just nu är; jobbigt!
Nog om det!

Vi passerade mina barndomstrakter när vi åkte till osteopaten och vi åkte och lånade nyckeln

och vandrade genom prästgården som numera är kontor för församlingen.
Min dotter har aldrig varit in och sett. Det fanns en hel del minnen kvar, som mina föräldrar byggt

och golv, t.om en del tapeter.

På kallvindan hade vi som barn; sommarrum. Spände lakan i taket och hade tapetserat ytterväggen.
På en vägg fanns min barndomstapet kvar. När det totalrenoverade prästgården-78 så var jag 9 år

och fick välja tapeter till "mitt blivande rum" Av någon anledning så sa jag direkt. Röda tapeter och

rött golv!!! Varför vet jag inte. Aldrig gillat det varken före eller efter?

Så här såg den tapeten ut;


Så här såg huset ut som jag växte upp i;



Många minnen som växtes till liv, trots att det gått drygt 25 år sedan jag flyttade där ifrån 17 år gammal.


För några veckor sedan så uppvaktade vi vår gode vän som fyllde 50 år.
Helgen jag var hemma på permis från sjukhuset. Jag hade ju inte haft tid att ordna någon present så
min äldsta syster fixade lite gott vin och målarsaker och jag målade min första abstrakta tavla.
Blev riktigt nöjd med den. Så här ser den ut avfotat;


Var riktigt kul att måla något abstrakt. Brukar oftast måla eller teckna motiv.

********************************************

Undras hur det ser ut uppe. Studenten har en skoldag kvar och åker på tisdag

ner till Umeå för att skola in sig på demensboendet hon ska sommarjobba.
Sen flyttar hon dagen efter studenten så lillasyster ska överta hennes rum som

är det största sovrummet uppe. Så nu gör de någon slags rokard...

Vet ju hur rörigt det blir! Ska hålla mig därifrån tills de är klara,

om jag klarar av det.

Imorgon verkar vi ska få se solen igen, första gången på länge.
Kanske man får lite livsandar i kroppen av den?
Min ene bror ringde och tipsade om en "klok" man som analyserar hår.
Utbildad läkare men tyckte att man bara botade symtom så då for han till Kina i 5 år och

studerade österlänsk läkekonst. Trots att han passerat pension med råge, så är han i full gång.

Så jag ska ringa honom och se om han kan hjälpa mig så min kropp kommer i balans igen,

behöver det! För som jag har det just nu, vill jag inte ha det!!!

Träffade en av valparna igår. Han kände inte igen oss, gått för lång tid. Men han var jättefin!
Grov och stilig. Fint psyke som rasen har. Inte utan man känner stoltheten.
Först när man fått en valpkull, man inser hur "knäpp" man blir och att de blir som ens "barnbarn"

Tiken var dock glad över att slippa umgås med tonårskillen när mötet var över.
Han var extremt på. Inte fattade han att det var morsan utan bara en snygg tik...
ja, ni fattar!!!

Ha en skön helg. Jag kämpar på så gått det går. Hoppas att jag får ordning på kroppen snart!
Ni får gärna skicka en god tanke om det, för jag  tror på tankens kraft. 
Allt är energi, även tankar! Jag tänker att allt ordnar sig! Man måste ju tro på att det blir bättre

annars tappar man ju livslusten helt och den har jag kvar. 
Ingen skivan dök upp i veckan. Får hoppas att det blir till veckan!

Hoppas ni är redo mentalt på att köpa många skivor! "ler brett"

Fortsättning följer om livet vill"
Kramar anna e

till hennes "date".  
Allra första gången jag sytt en klänning helt utan mönster och med knyt-livstycke.
En utmaning att helt och hållet utgå utifrån att få tyget att att räcka.
Måste säga att det är lite jag avvikigt från min ursprunglinga plan, vilket i sig känns kul!

Fick lov att lägga upp några bilder. Håret ska ha en helt annan uppsättning, men det var

mest för att prova locka med den locktång jag har. Om den skulle fungera att använda när det blir dax?

Allt är gardintyger, billiga sådana. Beställda från jotex/Ellos.
Räknat ut med tiaran så har  det gått på under 500kr!

Känner mig så nöjd och även Erika och DET är ju det allra viktigaste.
En sak har jag lärt mig under dessa veckor, det är hur man använder

en sprättkniv... ler...

Hon har endast 3 skoldagar kvar  nu. Inga rester eller omtentor.
Dessutom börjar hon sommarjobba i Umeå måndag efter skolan slutar.
Så flyttlasset går dagen efter... Kommer att bli tomt!

Men nu är jag helt slut och magen bråkar som bara den.
Var på ett EFS-möte med mat och auktion, Men jag kände bara

hur magen vred om och jag skyndade mig hem.
Blir mäkta less när jag inte ens kan ha koll på magen.

Regnat friskt i veckan och tagit bra på snön. Vilken man är mäkta less nu.
Men jag vet ju att bara det slutar vara frost nattetid, så försvinner snön fort!

Har varit totalt osocial på internet sista 2 veckorna. Men försökt att all tid jag orkat att

sy så klänningen skulle bli färdig! Så nu kanske jag orkar vara mer social igen.

Klantade till det ordentligt i torsdags. Skulle göra en MR av knä och och fot.
Men fick vända om när jag kommit till röntgen. Genom mitt batteri som är inopad,

så får jag inte längre göra MR. Jag tog fram kallelsen 10 min innan taxin kom och såg

att det var med ett papper man skulle fylla i. Till mitt försvar så hade brevet kommit när

jag var inlagd och min man hade hängt det på platsen där jag har alla läkarbesök.

Där var det ett formulär man skulle fylla i och var det ett JA på någon av frågorna skulle

man ringa minst 2 dagar före till avd. Vilket jag inte direkt hade möjlighet till. Men tänkte;

Jag har ju gjort MR sedan jag satte inte batteriet, så det är ju inga problem. Visade sig, att

jag gjorde sista MR några dagar innan jag opererade in elekroderna och batteriet,
Sen har jag jag bara gjort slätröntgen och CT. 
Så det det var bara vänta in en ny taxitur, missade en med 5 min.
Så 5 timmar for, helt i onödan och skattepengar.
De tänkte när jag var där; Ja, men du får göra en CT på knä och fot, så

har du i allafall något läkarna kan titta på. Visade sig att den var stängd

just den em pga underhåll! Inte min dag!

Lilldotra har dundersnuva IGEN. Bara 2 veckor sen hon slutade med penicillin

för dubbelsidig öroninflammation, bihåle och lunginflammation.
Men hon är också så utsatt med sin EDS. 
När man får en dunderkur av penicillin som hon fick, så slås ju hela

försvaret ut och man blir mer mottaglig för infektioner igen.

Nu ska jag försöka läsa lite på facebook, om jag inte sover en stund först.
Sovit så exremt dåligt sista dagarna. 3-5 timmar/natt är för lite.

Föresten;
Lördag pingsthelgen!
Om det är någon som är intresserad av en GRATIS hudvårdsdemostration hos

mig av min dotter Sofia? Hon har börjat med återförsäljning av MARY KAY, så hör av er!

Absolut inget köptvång.
Men kan säga att JAG blev totalt förälskad i produkterna och kommer att köpa eftersom

jag får råd, för de passade min hud helt och hållet.
Dyra, JA! Men ack så dryga! Med tanke på vad jag betalar för vanlig ansiktskräm,
så har jag räknat ut att jag snabbt sparar ihop pengar.

Hon har en klass på ca 2-3 tim och max 6 person per omgång.
Har ännu ingen som anmält sig, så gör gärna det.Hon hinner ha 2 st. under em

och kvällen. Man kan prova och känner man; ja, kanske, men inte nu, så kan man

köpa senare, när man har råd.Eller så nöjer man sig med att bara fått prova.

Hon gjorde en klass för oss i Umeå och t.om min man blev betagen av ansiktskräm för

män och gjorde en beställning. DET säger allt!
Min syster tycker hon kastade pengarna i sjön, men vet inte hur mycket hon använt dem?
Så jag tror, det är som allt annat; antingen passar det, eller så gör det de inte!

Hon vill ju gärna komma hem och visa upp produkterna. Så om inte annat ni som

bor i omgivningen kan ju ställa upp, för hennes skull. Som sagt, absolut inget köptvång

och gratis provning. Inget att förlora med andra ord.


Mejla mig om ni är intresserad:

annasdrom@hotmail.com
Skriv namn och telnr.
Så återkommer jag med tid den dagen 19 maj. Kl. 16 el kl.19

Ni är så varmt välkomna!

Sen kan ni ju förbereda er på att skivan är på ingång och bestämma er hur många
ni vill köpa. 170 kr för en eller 300kr 2st vid direktköp.
Vid frakt 200kr eller 350kr.

Det är självkostnadsfrakt!

Så fort jag har skivan, så kommer jag att sätta in ett nytt konto för skivförsäljning.
Blir ett annat konto än för själva sponsringen.

Tack vare en god donation, så kommer jag tillsammans med det privata lån jag

ska göra att kunna lösa ut skivorna. Så jag hoppas ni vill köpa många till hela tjocka

släkten och därigenom hjälpa mig!

För mig har det blivit avslappningsmusiken när jag inte kan sova...
Somnar så gott när jag sätter på skivan. sover på 3 röda... haha... hur man nu ska tolka det?!

Sköt om er allt goa människor!
Fortsättning följer om livet tillåter!
Varma kramar anna e

Mina dagar är lite blandade. Kampen med kroppen. Jaga läkaren...
Stackarn... men vem annars ska hjälpa mig?
Men annars så ser jag tyg, när jag är vaken, när jag ska somna, när jag har

vaknat. Vad än jag gör  så funderar jag på hur jag ska få till det?!

Nu har jag i alla fall kommit så långt att jag ska börja montera delarna.
DET jag gruvar mig mest för. Tänk om det inte passar?

Men jag har ju fått ihop klänningar förut. Detta är min 5.e balklänning jag syr.
Fast allra första gången helt utan något annat mönster att utgå ifrån.
Nu har jag utgått ifrån hur mycket tyg jag haft!

ca 5 m övertyg och 10 m undertyg. Allt billiga garndintyger, från jotex och Ellos?
Så Jag har räknat med all tråd och hålknappar?! Så blir det runt 400kr!
Okej, ca 100 kr dyrare än de andras, men då har jag otroligt mycket tyg!

Ska lägga upp en bild när den är färdig. Även fixat åket en grön gammal pärla!
Är ju liksom halva känslan att åka fint! Lite som Askungen på bal...

Sen så får jag vila däremellan, för att orka. Får sådana kramper i benen när jag sitter.

Ischiasnerven? Vet ej? Vet bara att det är fruktansvärt ont och tack och lov har jag 
mediciner som löser kramperna. Men det är jobbigt att hela tiden, kämpa för allt
som har med kroppen att göra.

Tänkte idag bjuda på en riktig kaloribomb. Efter eget påhittat recept!
Bästa är att den går att frysa och ska helst bara tina ca 30 min innan
man serverar den, blir nästan som glass.
Går rätt så fort att göra och räcker till många, för den är så mäktig!

ANNAS ARRAKSTÅRTA Går att frysa. Tina upp ca 30 min före servering

1 st frödinge kladddkaka
Ipk marängbottnar
2,5 dl hårt vispad grädde
ca 1/2 msk Ekströms Arrak
2 pk naturell philadelfiaost
3 dl florsocker
1/2 dl kakao
Lätt tinade hallon

Vispa grädden och philadelfiaosten i  varsin bunke.
Tillsätt kakao, florsockret och arrak i philadelfiaosten och vispa till en jämn smet.
För över grädden och blanda samman allt till en jämn smet.


Tag ett fat tillräckligt stor för att rymma marängbotten.
Lägg ut kladdkakan först på botten och tryck ut den i samma stl. som marrängen.
Bred ett tunt lager av smeten på kladdkakan. Upprepa med marrängbottnarna.
Bred tunt på kakan och spritsa sedan överblivna smeten som man känner.
Dekorera med lätt tinade hallon just före servering.

Går att frysa åter om det blir kvar.

Smaklig måltid! För er som gillar vin så rekommenderar jag detta till;

Ett vitt bubbel, endast 6 % som passar fantastiskt bra till. ca 97 kr


Ett gott bubbel istället för champange, som jag själv tycker smakar ve och fasa.


Fundera mer på vad första bilden var?
Naturligtvis en macrobild.



Det var ett mandelmasseblad från Christinas 15, lilldotras födelsedagstårta, som hon
gjorde helt själv, från grunden. Lärt dem att färga blad och göra rosor.

För att få ljusgrön, ett par droppar ekströms gröna och många droppar gult.
Mörk grönt, mycket grönt och kakao.
Brukar även göra röda rosor, men ekström har slutat saluföra det kraftigt röda.
Nåt E-nr som inte var bra. Kan tipsa om att från panduro kan man beställa

karamellfärg. Vill man göra mörkröda rosor, så tar man rött och kakao.
Dessa är färgade med botten av det röda som fanns kvar utspätt med vatten,

för att få ut det och gult.

Hon har haft en dröm sedan hon var 5 år att  bli bagare/konditor, än sitter

drömmen i, så jag får väl se om den sitter i efter gymnasiet också?

Smaklig måltid!
Berätta gärna om ni gör min arrakstårta och vad ni tyckte om sliskverket?!

Fortsättning följer om livet tillåter.
Innerliga kramar anna e

För att vara exakt båda har examens dag 8 juni 2012. Trist, men det går inte klona sig!
Vi får fira vår sjuksköterska ändå.
18-åringen slutar fredag och börjar arbeta i UMEÅ på måndag. Så vi vet vad vi har att göra.
Hon har fått tillgång att hyra en etta i juni, juli, tills hon får besked om antagning.
Först då kan hon få tag på ett studentboende. Jag hoppas det blir på det ställe vi åkte

och tittade. Så jätte trevligt ut. En liten 2,a på 44 kvadrat. Men alldeles lagomt för att

ha de 3 första åren.

Jag har börjat sy på balklänningen. Ingen kan påstå att det går i ilfart, som förut.
Men å andra sidan syr jag HELT UTAN mönster och modig som jag är så  klipper jag direkt

i tyget. Har ju alltid haft tillit till min syförmåga.

Hade dock nästan lite tyg. Men så är det när man köper gardintyger på 70 % rabatt.
Tror ändå den kommer att bli döläcker. Ingen kommer då någonsin att ha en likadan.

Dessutom syr jag en slips och fick"krås" till hennes ståtlige "date"
Ska bli så kul att få se dem uppklädda.
Tror vi längtar båda familjerna att se hur de kommer att se ut uppklädda.

Snart, kan jag börja sy ihop delarna på klänningen och det blir det roliga jobbet, när man

verkligen ser att det är en klänning. Bara haft den ihop nålad så jag vet att det fungerar.
Syr dessutom en snörliv, vilket jag heller aldrig gjort förut.

Men det är roligt med utmaningar.

Kan nu berätta att min nästäldsta som ska gifta sig i sommar har fått sälja huset och de

kommer att flytta hem till hans hemby. I hans mormors gård.
En hel del renoveringar som de redan börjat förbereda. Men de har varit och handlat ett helt kök på blocket.
Med både inbyggnads häll och ugn. Kyl,frys osv. Så de gör det klokt tycker jag.

Med tanke på arbetssituationen så vet de ju inte vart det kommer att kunna bo om 1 1/2 år när Hon är klar 
förskollärare. Även om han just nu har fast arbete, så är den branchen lite svävande och kan vända väldigt
fort. Men jag känner mig inte ett dugg orolig.

Idag 5 maj, har vi fått mellan 15-20 cm blötsnö... svårt att exakt mäta då det också blåst rejält!
Känns väldigt avigt!

Ifjol var det i princip bart i slutet av april. Påsken satt vi ute och åt middag på altanen och det var + 20 grader
kl. 18.00! Inte ens nära. Men å andra sidan. Det finns ingen tjärle i marken så börjar det nu bara bli lite värme,

så far snön i rasande fart. Brukar bara fara rakt ner... från en dag till till en annan.

Skivan? Ja den har kommit så långt att texthäftet också är påbörjat.  Insåg att jag även ville ha fina svart-vita bilder, bakom texterna så de har nu börjat med det. Ser ju så mycket proffsigare ut än bara ha ett blankt texthäfte.
Jag hoppas att själva skivorna är skickade. Det är då en vecka sedan han skrev att de skulle skickas iväg och han

har sagt att normalt tar det ca 2 veckor. Så... SNART!...

De finns verkligen olika typer av människor. De som inte har gott om pengar, men som sponsrar ändå, för

de så innerligt vill att jag ska få ge ut skivan. De som av gammal vänskap skull, bidrar med en rejäl summa,

inte för den måste, utan för den vill!

Sen finns de människor som tycker ; "sköt dig själv och skit i andra" mentaliteten.
Jag kan naturligtvis inte döma någon för det, det är ju helt upp till var och en att själva

ta ställning. Men jag har fått stora bidrag av några få, inte för att de är rika, utan för att

de tror på mig. Vilka de är, ja, de får ni se på skivfodralet.

Fick även mejl från Wessmans notförlag som undrade om vi ville se korrekturet på de andra 2 sångerna de ska ge ut i höst. Självklart vill man det! 3 låtar under denna höst, helt otroligt! 
För mig så stort, så jag förstar det ännu inte. Noter är odödliga, dessutom när de är utgivna från ett förlag.

Min mage bråkar mindre. Jag lever iofs mest på proteindrycker, men även quinoa till kött/fisk. Smakrikt och gott.
Skonsamt för magen. Men jag måste äta stora doser kramlösande och muskelavslappnande. Även en medicin som är

mot illamående, för det är ju det som händer när jag äter. Jag börjar få sådana magsmärtor!

Men tack vare att jag får sitta och sy emellanåt, så får jag annat att tänka på, ack så viktigt!

Sköt om er och ta vara på era dagar. Jag njuter att ha min älskade make bredvid mig igen, även

om han åker till veckan igen. Om han blir borta hela veckan, vet inte ens han?!

De jobb de skulle göra dessa dagar denna vecka tog dubbel så lång tid än vad

som var planerat! Så jag planerar inte heller dagar, utan hoppas att jag ska blir klar
med klänningen under veckan så den är gjord. Känns viktigast!

Tycker inte om att ha saker ogjorda i sista stund, blir så stressad då och stress mår min sjukdom extra dåligt av!

Fortsättning följer, om livet tillåter det!
Varma innerliga kramar anna e

2. Tre bästa låtarna?
En som betydde mycket för mig i unga år som har en fantastiskt text. Jag ÄR en textmänniska,
melodin ska trallvänlig men innehållet är det som är det viktiga! Den låten var;

There´s a hero, if you lookinside your heart. You don't have to be afraid of what you are. There's an answer. If you reach into your soul and the sorrow that

Den sången formligen bar mig, genom många år. Medan det va LP- skiva. Jobbigt när man bara ville

lyssna på just den låten och då var tvungen dit och lyfta på armen för att försöka få fram låten igen.
Mina barn vet knappt vad jag skriver om.... ler...

En annan sång som betytt mycket för mig är en sång av Dan Ådahl ( Den minst kände av bröderna )som heter HEM.
Den har jag sjungit på dop, konfirmation och begravningar. För mig handlar inte texten om att komma hem till Gud,

när våra hjärtan slutar slår, utan när vi finner vägen IN, inom oss till den kraft som vi bär på. Känslan av att alltid 
vara buren och veta att man överlever, just för att det finns något mer, någon som bär en hela livet.
*Om ni lyckas hitta den på nätet, så meddela gärna mig det. Kan ju vara någon gospelkör som sjungit in och lagt ut på ex, på you yube.

En 3.e sång som betytt mycket. Måste nog skriva sångerska, även om hon, som hade allt, Utseendet, guldstrupen,
en lysande karriär med en fantastiskt röst....dog alldeles för ung endast 48 år gammal. Fylld av droger.
Ännu ett exempel att lyckan kan man inte köpa, den måste man finna inutifrån. Inget annat än själen kan vi ta med oss, när vi lämnar vår jordiska klädnad och går vidare.
Jag talar naturligtvis om Whitney Houston. En sådan röst. Så många hits. Sjungit till dem alla.

För mig kommer Celine Dion inte ens i närheten när det gäller allt! Whitney var och blir och är; odödlig!

fotograferas med henne.

Lördag gjorde vi några få ärenden på staden. Eller rättare sagt, dotra skjutsade runt oss och vi sökte medel att laga och fixa upp hennes parkettgolv som var i bedrövligt skick. Jag var så slut så jag körde igång direkt och först lagade
hålen i golvet efter en läckande blomma. Skurade med specialskurmedel så golvet återinfettades och på det bonade det med parkettboning. Så golvet var sååå fint!

*Är ingen IKEA fanatiker, men denna lampa gillar jag som dotra har!

När det var gjort så kom hennes kompis och vi åt och sen fick hon ha en Mary kay klass med oss. Något hon blivit
återförsäljare för. Jag förstår att hon blev det, för vilka ljuvliga produkter, dyra, men mitt ansikte har nog aldrig mått så bra. Hon håller gratis sådana klasser. Tar ett par timmar för man ska få prova hela kitet. Kan villigt erkänna, före så tänkte jag; Blaha blaha... men faktum för min EDS hud så blev jag ju helt såld. Så jag var ju tvungen låna av min man på obestämd tid för min ansikte stramades ju upp och ni som börjar känna er slapp i ansiktet, satsa på denna produkt.

För er som känner oss personligen så jag berätta att t.om med min man köpte några krämer för män. För han är extremt torr i ansiktet och dålig på att vårda. Men han blev mjuk som en barnrumpa, trots skäggstubben.
Så då förstår ni att det faktiskt var något jag blev helt såld på. Med tiden ska jag köpa hela alltet. Men jag får ta det pö om pö...

Sen skulle vi spela Canasta. Ett kortspel på 4 pers. Kan tänka mig att det påminner om bridge, även om jag aldrig provat. Men man spelar i lag. Har 3 kortlekar och ska samla poäng till 10.000. Otroligt roligt!

Men pga av att jag var så slut och min bäcken bråkade, min urinblåsa är som en slak gammal ballong så blev det helstopp den vägen... Hur jag än försökte så slutade det med efter flera timmars försök att tömma med RIK(kateter) att jag hade fruktansvärt ont och det storblödde... 

Tur dottern snart är klar sjuksköterska, om 5 v för att vara rätt så exakt!
Så hon visste att man inte skulle åka på akuten utan till en primärvård, som har akutvård till kl.23 lördagar. Hade tur. Först på kö. Så jag fick ett kateter fastsatt med kran så jag kunde få vila röret och det kunde få läka och och samtidigt slapp jag bli inlagd och kunde tömma själv. så 45 min senare var vi tillbaka och fortsatte spela Canasta.


En av dotterns Raggdollkatter; Cesar. Fertil och ska snart bli pappa!

Den äldre Ragdollkatten; Dexter, kastrerad enligt köpeavtalet.

Somnade fram emot 01 och vaknade före 06. Då hade svullnaden gått ner så jag kunde få ut kiss...
Kunde ta ut den i kväll och nu fungerar det att Rik.a igen...

Ni som tar det för givet att bara gå och kissa, nästa gång; NJUT och tänk så lyckligt lottad du är!
För det är så mycket som vi tar för givet som vi bara tänker ska fungera. Men som pga av olika anledningar inte längre gör det!
Sen somnade jag om och vi sov till kl. 09.30 Gjorde vi även igår. Så vi har då faktiskt kunnat sova.
Bara min egen säng som jag sover så ebarmligt dåligt i ! Men, jag har lagt ut en beställning till universium. 25.000kr
Då skulle jag ha en hög och sänkbar med även för knäna och en bra madrass.
Sett ut en som har alla funktioner och arbetsterapeuten rekommenderade för min kropp. Men får ingen ekomomisk hjälp varken från landstinget eller kommunen. Så är det någon som har något tips. Så kom gärna med det.

Fick detta tips och har kollat upp men tyvärr är det helt olika regler:

I västerbotten får man halva kostnaden om man är sjukpensionär när man ligger inne på sjukhus, men inte i norrbotten. Men 80kr/ dygn för sängplats, medicinisk hjälp är ju inte så dyrt. Mat kunde de ju dock inte ge mig...
Proteindryckerna köpte jag själv på aptoeket. De de kunde erbjuda, smakade inte gott!

I kväll har jag så smått börjat fundera på hur jag ska sy balklänningen till hon som tar studenten.
Har inte än, riktigt löst det, men det blir säkert, när jag fått funderat och gjort mitt eget mönster, som är halva nöjet, så blir jag nöjd! Har ju idén i huvudet. Frågan är bara om tyget räcker?!

Sen, min söta 15 åring och hennes kompis har skrivit en sångtext på engelska och LOVAT musikläraren att den ska vara färdigskriven musik av mig och inspelad musik och insjungen av dem innan veckan är slut... HM.. ja? Hur jag ska orka och få ihop allt? Det har jag inte riktigt klurat ut! Skriva låten tar en 15 min. Men sen spela in den. Det är de som tar tid. Sen ska de lära sig den och sjunga in den. Kul, men som sagt, ork och tid!

Ni vet väl om att det ännu inte är försent att sponsra till skivan. Det är verkligen nu om nånsin jag behöver hjälpen!

Inte för att min privata ekonomi egentligen angår er. Men det har dykt upp stora utgifter, som ingen av oss kunnat styra över och det har gjort att min egen buffert som jag sparat på i flera år till detta har nallats ur rejält!
Så känner ni att, ni vill få min dröm genomförd och kunna klara av den och inte gå helt - så är ni mer än 
änglar om ni känner i ert hjärta att ni vill bidra!

Som sagt; Jag har haft några änglar som har burit, inte bara ekonomiskt, utan genom sin gåva också visat att de tror pä skivan. Själv är jag nöjd, för att vara första försöket. Visst, finns det små detaljer, jag skulle kunnit sjungit renare osv, men den är sjungen med hjärtat, från hjärtat, till era hjärtan! Det är i alla fall min dröm.
Att ni ska ha glädje av den, oavsett man tror på det kristna budskapet. För när jag sjunger om Jesus, så betyder han för mig kärleken och kärlekens väg. Det var vad han gett många människor. En framtidstro, ett hopp och en framtid.
DEN värmen tror jag faktiskt att alla kan ta till sig och känna oavsett om man har har en liten eller stor eller ingen tro!
Kärleken i sångerna är det viktigaste!

Fått höra att det finns de som har problem att sätta in på kontot som är angivit.
De fyra första är clearingnr. och sen kontonr i nordea. Men fungerar det inte så använd detta kontonr, märk Annas dröm- Nordea; 3300  6907077801 Så flyttar jag över det!

Tackar alla från djupet av mitt hjärta som varit delaktig. Ni har betytt så mycket för mig, just för att ni gett mig kämparglöden att fortsätta.
När det varit tungt så har de som bidraget hållit min tillit uppe, att skivan ska bli klar.

Det är era bidrag som fått mig att fortsätta kämpa och sparat och gnetat och fått min man att tillåta mig ta varenda buffertkrona till att satsa, just för att han förstår hur mycket detta har betytt för mig! 
Nu kan jag kalla mig kompositör/låtskrivare/sångerska och DET betyder än mer än allt annat!
Tror människor som tidigt utslagna från arbetsmarknaden pga sjukdom kan relatera till min känsla.

Drömmar ska man aldrig ge upp. Så ge aldrig upp era. Den tid och kraft ni lägger ner, det får ni i utdelning.
Det vi kan, de delar vi med oss av. Det vi har av överflöd, för det blir till välsignelse.
"Gud kan inte fylla på ett fullt kylskåp" Så jag ger att mitt överflöd.  
Hoppas det finnas några änglar till som vill hjälpa mig på raksträckan in till mål.
DET skulle betyda enormt mycket!

Men som  vanligt, jag litar på att det som löst sig hittills, fortsätter göra det!
Mitt i allt detta med min sjukdom och kroppen som degraderar sig, så är det skivan som håller min livsglädje uppe.
Snart... snart... ska jag få skörda frukterna av över 13 års väntan! Då jag skrev den första låten....
Trodde inte att det skulle ta så här många år; Men den som väntar på något gott...

En ros, till alla "rosor" i världen. Det är alla våra många blad som gör vår skönhet,
Glöm aldrig det! Och ju mer vi öppnar oss, desto vackrare och mer gott doftar vi.
Ta det som en symbol, så här lagomt till Valborgs.
En ny blommande era är på intåg, på alla sätt och vis!
Så tillåt er att också blomma och bli ert bästa jag!

Fortsättning följer om livet tillåter det!
Innerliga kramar och kärlekens stora, starka välsignelse <3
/anna e

i Piteå var och köpte några goda viner och målarfärger, penslar och papper och en ram och jag

målade min allra första abstrakta tavla. Den blev riktigt fin, med tanke på att jag låg här i sängen
och kladdade och inte hade de bästa förutsättningarna att kunna blanda färgerna, utan använde

mitt finger som blandnings pannå. Tager vad man haver.
"Skrattade och sa; att om jag dör ung så kanske den blir värd något" Men då säger min syster,

man måste finnas med i en konstkatalog för att ens konst ens ska värderas... ler...
så jag kan väl leva lite längre då...

Kan ju trycka upp en kopia och hänga upp på min egen vägg...ler...

Måndag var jag åter tillbaka på  samma avd. och samma säng!
Tack och lov med en dator denna gång. Dagarna går genast mycket fortare.

Kvällen blev dock jobbig, även igår på morgonen. Sammanlagt 4 l, vätska skulle

jag bälja i mig för att tömma tarmen helt och hållet och sen på em gjorde jag

både en koloskopi och gastroskopi. Båda var jobbiga på olika sätt. Koloskopi, för den

tog rätt så lång tid. För in en kamera genom hela tjocktarmen på 1,5 m och sprutar samtidigt

in luft för att spänna ut för att se. SMÄRTSAMT! Jag var sjöblöt i svett, har dessutom min feber

som aldrig släpper... Sen gastroskopin. Att svälja slangen för att gå ner i magsäcken. Först

kunna svälja slangen och sen de  ofrivilliga kräkreflexerna som pågår hela tiden... Men den

undersökningen tar dock bara ett par minuter...

Som vanligt, för oss hypokondriska EDS,are så såg allt sååå bra och fint ut!
Vilket jag inte förväntat mig något annat. Men det är ju inte det som är problemet.
Utan körteln i magsäcken som inte SYNS utan man först ser vid ett kirurgiskt ingrepp.

Min kära VC läkare har ju haft kontakt med kirurgen och när jag bröt ihop vid dagens rond,

så skulle denne överläkare ta tag i frågan och verkligen gå till botten HUR man ska kunna hjälpa

mig. För jag kan ju inte leva på näringsdrycker resten av livet. Har haft nog inskränkt mathållning

sista åren, vilket har varit en gudagåva att må så mycket bättre än jag gjort på...? Minns inte...
sedan jag började skolan antar jag! Levde ju bara på kokt fisk och blåbär fram till åk 1.
Vägrade äta något annat. Men inte ens fisk kan jag äta utan att få grava magsmärtor längre...

Är livrädd för att släppa fram mina känslor inför läkare, för då är jag så rädd att inte kunna
hejda mig och min smärta, frustration, rädsla och trötthet, vanmakt över att hela tiden slåss

för allt. Men samtidigt så var det nog det som fick honom att förstå hur otroligt jobbigt jag har det!

Svårt att förstå att jag för en månad sen orkade åka skidor i lugn takt på sjön i ca 2 timmar varje dag och

nu är jag helt gelé bara att gå till toan...

Behöver näring och muskler igen.

Fotade lite bilder i lite "tanttidningar" på blomster och djur och det var 2 bilder som gav mig kraft.
Vet inte exakt vad i dem. Men de gav tillbaka min fajtingspirit ...


*Lodjur

*Havsörn

Dessa bilder var som om de sa till mig; Du orkar, du har kraft, ge inte upp!

Även hunnit göra ett besök på gyn, inte för att jag har någon livmoder.
Men eftersom jag kom i klimakteriet för över 10 år sedan och inte ätit något östrogen
och min slemhinnor på alla ställen är så sköra, fram för allt urinledaren som blöder
som om jag hade mens men beror på att jag numera måste tappa mig konstant!
Så nu fick jag östrogen utskrivet och hon trodde det skulle hjälpa mitt sköra urinrör också.
Sen så är kroppen så nedgången av alla penicillinkurer också och gör kroppen än mer skör.
Mina ögon är konstant röda. Förr sminkade jag mig varje dag, för min egen skull, men nu gör

jag det enbart när jag ska utanför huset, för ögonen blir än mer torra av sminket då jag måste

spänna upp ögonen än mera...

Vilken klagovisa.... Men tyck inte synd om mig! Detta är min vardag och alla har vi våra

"handikapp" som vi tvingas leva med. När jag kommer hem så är den färdig mastrade skivan

hemma och väntar på att lyssnas på och godkännas. När jag är nöjd så skickas den på tryckning.
Så ni kan ju börja ladda upp era slantar och göra  beställningar till hela tjocka släkten och sälja dem

till dem också.

Jag hoppas jag får samma stöd som jag fått att samla ihop till skivan.

Hoppas naturligtvis att även de i min hemby köper, men det är ju svårt att vara profet

i sin egen hemstad. Sen, så pga av en miss från ett parti jag skulle sjunga för, som

glömde annonsera att jag skulle göra det, så blev det en fatal superklantig förväxling.
Trots att jag hade tillstånd att göra reklam samtidigt som jag delade ut om träffen,

så blev det helt fel uppfattat och skadade mig mer än hjälpte, eftersom det i tidningsannonsen

inte stod att jag skulle sjunga där.

Men det är sådant som händer. Jag lärde mig att man alltid måste dubbelkolla allting,

för det är inte säkert att allt har nått alla och att det som skulle annonseras fanns med.

Jag kan bara hoppas att DE som köper skivan ska ha glädje av den och få julkänsla men mest av allt
känna kärleken från mitt hjärta. För allt är sjunget in med kärlek och glädje.
Jag har skuttat in i studion och njutit av varje liten minut jag stått där.
Min insats har inte tagit längre tid än en kör övning.... tidsmässigt. Sen allt runt i kring.
Hur jag velat ha det, toner, intron, instrument osv. Det har varit det som tagit tid.

Sen min fantastiskte Mikael Wikman som är en mästare på att lyssna har gjort skivan till det jag

velat ha. Bättre första försök kan jag inte drömma om. Sen att dessutom få noter utgivna!
Det är störst av allt. Ett erkännande som jag bara kunnat drömma om och nu är verklighet!

Få förstår nog hur stort det är?! Knappt jag själv! Men en dröm som kommit i uppfyllelse och

en påminnelse att vi ALDRIG ska ge upp våra drömmar och våran kamp för att få den hjälp vi är

värd. Vare sig det är medicinskt eller kamp mot FK!

Vi är ALLA värd att få samma värdering, även om vi är långt i från den verkligheten ännu!
De som har höga inkomster har största skattelättnaderna medan sjukpensionärer/pensionärer betalar
mest i skatt. Som sjuk har man dessutom extremt mycket extra omkostnader.

Förr var de flesta hjälpmedel gratis, men numera får man betala för det allra mesta!

Kom ju på och ringde på klockan. I västerbotten får sjukpensionärer betala endast 40kr/dygn dvs

halva priset.  Så hon skulle kolla upp det, för i så fall har jag betalat för mycket i 11 år och ska i så
fall kräva att få igen det retruaktivt. De är ju så noga att få sina pengar när det gäller den andra vägen.
Så allt är värt att kolla upp!

Ibland är det så skönt att få skriva av sig, för när man skriver ner sina tankar så är det som

om man får lite klarhet och kan se allt ur ett annat perspektiv!
Även om jag är slut, så känner jag ändå lite hopp, just för att läkaren skulle göra sitt yttersta för

att hjälpa mig. Sen, vad det leder till, vet jag ju inte, men bara tanken på att JAG slipper ta

den kampen, är ytterst befriande.

Nu väntar jag bara på om de kan klämma in mig på ortopeden. Remissen som skulle ha varit skriven

förra veckan men missades... mitt 5 faldigt opererade knä som har tandvärk igen, vilket innebär att

det är fullt med inflammationer igen och ev, broskskador. Fick just besked att det blir imorgon.
Så då vet jag ju det i alla fall! Behöver en artoskopi så foten håller, eftersom jag snedbelastat i ett år, 
den trasig foten på vänster sida så har knäet på höger sida tagit all stryk.

Men avslutar med att dela med mig av lite blommor från min trädgård från förra sommaren.
Som ger hopp om en morgondag!

Fortsättning följer om livet tillåter det!
Innerliga kramar anna e

och att jag nog helst skulle lägga mig och sova.

Sanningen var den att jag varit rejält sjuk i över en vecka.
Inte bara den vanliga smärtan, eller alla penicillinkurer utan min

mage smärtade kolosalt. Inte ens vatten gick att dricka utan fruktansvärd smärta.

Efter att ha tempat mig och febern låg på 37,8 vilket är högt för mig då min normaltemp

är runt 36 grader så ringde jag sjukvårdsupplysningen och de uppmanade mig att genast

åka in till sjukhuset. Där har jag varit hela veckan.

Fick komma hem torsdagkväll, strax efter att hockey-finalmatch nr 6 hade börjat!
En match som SAIK tyvärr förlorade så det är bara att gratulera Brynäs det är väl

värda det med sådana fantastiska mål som de gjorde.

När jag åkte iväg till sjukhuset så tog jag naturligtvis med min gamla ärvda dator.
Men när jag skulle starta den så fick jag igång den och sen dog den och var totalt död!

Det har varit på G länge för jag har kunnat få trycka 15-20 ggr innan jag fått igång den.
Ingen dator och på en fler-sal UTAN TV!!! Ja, jag kan ju säga att jag verkligen fått öva i

att vara ifrån den mediala världen. Lyssnat på radio när hockey har sänts utom förra matchen

då lade jag beslag på tv,n i matsalen för där fanns en liten gammal tjocktv med så dålig bild
att man inte ens såg vad som stod i rutan om vilka som spelade, än mindre antal mål-

Men framför allt fanns en recliner-fotölj. Vet inte om det stavas så, men en fotölj där man fäller upp
så man i princip ligger och där låg jag inlindad i täcke.

Följande kväll så gick jag tillbaka vid kl. 20.00 när alla nyhetssändningar varit för jag tänkte se

Arga snickarn. Visade sig dock att de hade bara gratiskanalerna. Så det gick dåligt!
Det satt en gäng med kvinnor runt tv,n när jag kom och när jag frågade om de skulle se något

så sa de; Nejdå! En av kvinnorna glömde sin mobil och jag skulle gå och ge henne den, men
hon var ARG som ett bi och var en hårsmån från att klappa till mig. Hon skällde ut mig för att
jag lagt beslag på tv.n som om det vore min!!! Jag försökte säga att jag frågade om tv.n var ledig
och att hon hade haft chansen att säga att hon ville se någon speciellt, men... hon bara fräste....

Ja? Vad säger man? Vi var ett helt gäng som såg hockey kvällen innan, mest män...
och så då denna dag, mitt andra besök!
Jag kunde inte göra så mycket åt hennes ilska. Har lärt mig att inte ta det personligt,
när jag vet att jag inte gjort något fel.
Men berättade för nattpersonalen vad som hänt om HON skulle ta upp det!

Ja? vad har då hänt under denna vecka. En massa prover. En CT av buk som visade att mina
tunntarmar var helt igencementerade så jag har fått MASSOR av bulkmedel och fått lämnade
massor av prover av "bakvägen". Feber ännu, lika ont, kl är just nu närmare 03 på natten men
det är fortfarande ett evigt springande på toan och lika sårigt som när man cyklat omkull och
skrapat knäna. Gruvar sig för nästa vända.

Tisdag hade jag tid för injektionerna mot smärtorna i ansiktet i Luleå. Så det blev en vända dit.
Onsdag hade jag tid både på ortopedtekniska som gjort inneskor åt mig och även en specialhandortros.
Skorna har jag haft några veckor så jag kunde säga vad jag ville ha justerat och de blev helt underbara.
Synd det inte är springskor för de har fått till gunget i dem så jag inte behöver överanstränga steget.

För den som inte vet, så en med EDS kan aldrig utnyttja rörelse energi. En "normalstörd" människa.
Tar ut 100% på första steget, men sen så minskas kraften för varje steg av rörelse energin.
Så fungerar det inte för en med EDS. Utan varje steg är som det första. Jag brukar säga att
det är som att gå i sirap. Segt....konstant!

Nå? Vad gör man när man blir utan laptop och till 80% av sina dagar ligger på sängen med datorn
och internet som sitt sällskap. Jo, man ringer en dotter och säger; beställ en BILLIG dator!

Sen hur jag ska betala den? det ordnar sig... får igen lite på skatten och så...

Men sen, till min ÄNGEL... hon som räddade mig i julas när jag skulle ta tåget på annandagkväll,
ner till Dalarna och studion för uppbyggnad och inspelning av 8 låtar. Då Sj, 15 min innan vi 
skulle sätta oss i bilen och åka de dryga fyra milen till tågstationen meddelar att ALL trafik var
avstängd pga snön och stormen.
När jag skulle gå in på facebook och berätta det och jag hade ett personligt meddelande i min
inkorg där det stod; jag gjorde annonser i min tidning och om det skulle bli någon som nappade
så tänkte jag att DU skulle  få de pengarna. De pengarna täckte flyget som jag tog morgonen 
därpå tillsammans med pengarna jag fick tillbaka från SJ efter lång väntan.
Men jag bara storgrät och tänkte; Det är inte sant; Precis när jag är alldeles rådvill och inte har
pengar att ta mig ner till studion för att göra klart till skivan, så är det skickat en ängel i människoform.

Jag skrev och tackade från djupet av mitt hjärta, så oväntat, så osjälviskt och så välkommet!

Ni ska inte tro denna ängel, slutar med sin godhet!

Myggan ni vet! Mitt absoluta mästerverk när det gäller kort, ville jag ju verkligen vinna en ny
kamera med. Min lilla, lilla kompakta kamera kan jag ta kort med, men inte föra över till datorn.
Enbart på min dotters nya dator går det upptäckte vi för någon vecka sen, hon som flyttar i vår.
En tävling som ganska snabbt insåg, att den handlar inte om att verkligen välja den mest värdiga
bilden, utan helt enkelt; VEM som har mest kontakter och får dem att rösta!!!
Så den kameran, insåg jag, den var inte min!

Idag fick jag ett sms från min Ängel där det står; Är du hemma?
Jag berättar att jag ännu är inlagd med skulle få permis över helgen och åter tillbaka på måndag
för fler undersökningar. Gastroskopi, rektoskopi och jag tror även en tarmröntgen, för jag skulle då
vara tillbaka till kl.12 för att börja tarmtömningen....
Hon svarar; jag har skickat ett paket åt dig. Jag blir ju alldeles varm i hjärtat; Att hon tänker på
mig när jag ligger inne och inget annat kan få i mig än frusen näringsdryck som jag skrapar med sked
och tar någon timme att få i mig, för att smärtan inte ska bli överväldigande.

Vilket gest, att skicka en uppmuntran! Jag var helt rörd och skrev; Jag gråter varma innerliga tacksamma
kramar att DU tänker på mig, när jag behöver uppmuntran. (Något åt det hållet)

När jag fick besked vid kl. 16.30 att jag kunde få åka hem redan då så kom ett sms att datorn hade
kommit, den som jag skriver på just nu...Så jag bad min käre make åka och hämta ut den.

När jag kom hem så hade hockeyn börjat och i pausen så plockar min man fram ett paket som precis
hade kommit före stängningsdax när han hämtade datorn på vår  Ica affär en dryg mil ifrån.

Jag öppnar och det är paket från min Ängel;
Ett långt brev med om anledningen att hon skickat detta paket till mig och i kartongen fanns
en system kamera, med ordinarie objektiv,men även ett förstorings + laddare.

Gissa om jag blev rörd till tårar.... Vilken människa! Det finns människor som har kommit in i 
mitt liv, inte av slumpen, för den tror jag inte på, men när jag verkligen behövt dem och förhoppningsvis
så ger jag också något tillbaka.  Ni ska få se skillnaden på min lilla gamla kamera och den hon skickade;
Jag ringde och till tårar rörd, tackade jag. Hon hade köpt en ny för hon litade inte på den, den kunde
slå av ibland, när man verkligen inte ville, det var det som hade hänt för 1 år sen och sen hade
den bara legat...tills den kom "hem"

En viss skillnad!!!
Ändå otroligt att man kan ta sådana bilder jag gjort med denna lilla!
Varje gång jag använder systemkameran ska jag göra det med glädje,
kärlek och tacksamhet! Verkligen inte ta den för givet!

Sen min fina dator, liten och nätt och alldeles perfekt; 
Hon kunde inte ha gjort ett bättre val min äldsta dotter!



Fast jag är på botten när det gäller kroppen och min mage, som bråkat i princip hela
mitt liv. Ändå sedan jag var barn och mamma fick hjälpa mig "plocka"
ut det som satt fast halvvägas och jag skrek av smärta!
Nu är det andra vägen, det tar aldrig stopp...

Så har detta ändå varit en givande vecka. Jag har mött så fina människor
på salen. Några som bara legati inne ett dygn och sen åkt hem eller vidare
till SUS, men så mycket värme och kärlek. Flera av de människor jag älskar
mest på jorden har varit och hälsat på mig, bara det värmer!

Nu har jag ju fått en sådan gåva i dag som inte går att jämnföra med
att ha mänsklig kontakt, men för mig är det samma kärlek!

Jag är helt slut, gele i benen och orkar inte mycket, men bara att få tillbaka
datorn och kunna se serier och skriva och läsa betyder så otroligt mycket!
Sa det till min man; laptopen är mitt måste, för utan den skulle mina dagar
bli extremt jobbiga och han förstod mig och höll med!

Blev ett långt inlägg, men det kompenserar väl bristen på inlägg istället som det
varit ett tag. Jag hoppas innerligt de hittar felet, vad som orsaker smärtorna

och att de kan göra något åt det!

Ta inte livet för givet, vi vet aldrig när det tar slut. Det kom in en sådan härlig kvinna
idag som hade haft 5 hjärtinfarkter. Hade en pacemaker och av allt att döma så fick

hon en ny infarkt sedan hon kom ner från IVA till min sal, men de kan inget mer göra
för hennes kärl är för sköra. 
Jag satt på golvet bredvid henne och vi pratade säkert i 2 timmar.
Höll henne i handen och frågade om hon kände rädsla för döden, men det gjorde hon inte.
Hon var 83 år och hade överlevt så mycket.

Hade ändå haft ett bra liv, trots att hennes mamma dog i tbc när hon var endast 2 mån
gammal. Blev adopterad till en bra familj, men blev aldrig kramad. Ändå var hon den goaste
kärleksfullaste dam jag träffat på och när jag skulle fara så gav jag henne en stor kram och sa;
Gud rår, om det är tänkt så möts vi på måndag, men min känsla var att hon var på väg...
vidare till hennes man som dog av alzheimers och dottern som dog av lymfomcancer.

Jag kan ju inte säga att jag har rätt, men en sak är säkert; vi ska alla dö och vi vet aldrig
när den dagen kommer. Så ta vara på era liv och gör det ni drömmer om.
Ni är faktiskt värda det. Lev i varje ögonblick och gör det bästa ni kan av era dagar.

Livet mäts inte i år och dagar utan hur man levt de dagar vi har till låns!

Fortsättning följer om livet tillåter det!

Innerliga kramar anna e

med min mage som helt lagt av...

Kan inte säga så mycket om det för det inte heller något nytt, utan bara

eskalerat. D ue kämpar med att slå sina "kloka" huvuden ihop "min läkare

och invärtes-kirurgen, för de vet uppriktigt sagt inte heller vad man kan göra

åt saken. Så, det är som vanligt, bara att ta en dag i taget och lära sig av

alla nya erfarenheter som hela tiden dyker upp!

Idag blir de dock vår årligt pimpeltävling. Varit oroliga  veckor då isen varit extremt dålig.

Men som på beställning så kom det för 2 veckor sedan en veckas regn och isen flöt upp och vakarna kom fram.
Sen rejäl kyla på det i över en vecka. Varit mellan -8-16 grader på mornarna.

Igår var det kanonfint väder, så jag fick hjälp med att få fram ett renskinn på altanen och där låg jag

i 3 timmar enbart i bh upptill och täckbyxor nertill. Var ingrävd i en liten grotta så det var helt

vindstilla. Det syns att kroppen fick sol på sig!
Tyvärr är det inte lika fint väder idag, men har vi tur kanske det klarnar upp i allafall.

Isen är perfekt så det borde bli mellan 3-400 st lösta startkort!
Att fiska? Nej, det slutade jag med för säker 10 år sen.
Det kommer proffsfiskare från Gävle i söder till Kiruna i norr.
Vinnaren brukar ha ca 12 kg. Rekordet är 19 kg på 3 timmar!!!
Hur man bär sig åt, det går över mitt förstånd?
Men så lever dessa på att pimpla som en livsstil och på sommaren

åker många av dem runt på metartävlingar!
En livsstil, helt enkelt!

Sovit dåligt i natt och känner mig extremt trött. Det bästa vore om jag kunde sova några timmar.
Vill ju orka se hockey i kväll, även om SAIK ligger under med  0-2 i matcher till Brynäs.
Egentligen inte så mycket att säga om. Brynäs har haft bättre fart på skridskorna och

när man har det så brukar också "slumpmålen" falla den vägen, även om SAIK,

haft bättre skottstatistik. Jag ärar det lag som vinner SM- oavsett, det är

ändå bara en "lek", även om det är ett arbete för många, så är det inget som världen

går under av beroende på vem som vinner!

I morgon är tanken att vi ska hälsa på Snuffe. Meningen vara att även Salva

skulle komma, men som det så lätt händer, när vi planerade så hade ägarinnan glömt att hon bytt helg

med en annan som ville vara ledig och därmed så blev det ju omöjligt!

Längtar dock! Har träffat Sacke flera gånger och det är sådan fröjd. Han är så otroligt fin!
Ska bli spännande att se; dels om Snuffe känner igen oss och om Snuffe och Alva känner igen

varandra?

Önskar er alla en skön helt vart än ni bor i landet och det enda vi kan

göra är att använda de "livskort" vi har på bästa möjliga sätt!
Göra vårt bästa som skiftar hela tiden. För mig är det nog att faktiskt sova idag, trots att jag

är väldigt social och älskar att gå runt och prata med folk, men om jag ska lyssna på min

kropp, så är det faktiskt det jag behöver!

Fortsättning följer, för den som vill och orkar!
Innerliga kramar till er alla <3/ anna e

då ytterst få egentligen bryr sig om budskapet det handlar om;

Kyrkans största högtid; Jesu uppståndelse och därmed budskapet;

GLAD PÅSK!
Men att önska alla en god påsk känns mer naturligt då det i norra

Sverige handlar om uteliv med förhoppningsvis sol mot den vita snön,

och i södra Sverige förmodligen om trädgårdsarbete men gemensamt

för landet så handlar det om att äta tillsammans... GOD mat!
= gemenskap!

Eftersom jag själv är starkt troende på Gud och de krafter det innebär,

och att Jesus är den som kom för att visa oss kärlekens väg är viktig...
Oavsett om allt skedde exakt som bibeln förtäljer... vilket jag tvivlar på.

Vi ska komma ihåg att de första evangelierna är skrivna ca 50 år efter

att Jesus lämnade vår synliga värld.
Sen om han uppstod i kött och blod eller om han uppstod i ande,

vilket jag tror, eftersom ingen kände igen honom... har mindre betydelse.

För mig lika viktig ändå! För mig är Jesus= kärlekens väg.
Att inte döma, att ge av vårt överflöd, att ha ett öppet hem osv.

Julen och påsken är absolut de roligaste tillfällerna att sjunga.
Om jag pratar påsken så på skärtorsdag, de tunga sångerna i moll

som är smäktande vackert och påskdagen, de glada härliga sångerna

om det glada budskapet!

Tyvärr blir det inget sjungande för mig. Denna 5.e infektionen på raken,

har däckat mig totalt i kombination med snuvan som härjar i kroppen.
5.e penicillinkuren på 10 veckor!
Sista 2 dygnen har jag legat med feberfrossa och antingen kylt ner mig med

isklampar eller så fått breda om mig mig tjocka lager...

Idag känner jag mig faktiskt en aning bättre, men med en rejäl huvudvärk.

Lilldotra är på sin 8.e dag med penicillin pga av öron och förmodligen lunginflammation.
Läkaren lyssnade aldrig, men hon har varit så hostig och tungandad. 3 veckor nu sedan

hon insjuknade. Igår var första dagen febern vänt och gått ner, hoppas hon är feberfri idag.
Om inte, måste jag ju ringa och kolla upp om hon verkligen fått rätt penicillin.
För hon har fått en dunderdos, 4 ggr/dag i 10 dagar!

Imorgon fyller hon 15 år och självklart vill hon ju vara frisk!

Om en vecka åker dottern som går sista året på natur till Malta i 2 veckor via

ett projekt på skolan. Första gången hon är utomlands. Så jag förstår att

det känns spännande.

Jag hoppas alla röstat på min bild. Upptäckt om man har flera webbläsare på sin dator

kan man rösta från dem alla, även mobilen om man har internetuppkoppling.
Så har ni flera webbläsare så rösta gärna från dem alla, ex, googlecrome,explorer, firefox osv.

Otroligt tacksam. Tittade innan jag började skriva att jag hade över 200 gilla, vilket jag är

otroligt tacksam över. MEN den som leder, har nästan det dubbla, så i dagsläget ligger jag på ca

15 plats! Ni som läser detta via fb. Dela gärna sidan med era vänner och hjälp mig!

Det är mycket svårare än ni anar att vädja om hjälp, för jag måste först övertala mig själv,

att jag faktiskt förtjänar den hjälpen, precis som med skivan. Det är inget man bara skriver...

Självkänsla och självförtroende är 2 helt skilda saker.
Självkänsla= vem jag är. Självförtroende= vad jag gör/kan.
Helst ska vi ha 50% av varje för att vara i balans. Men det är ytterst få

som är det och det kan växla hela tiden, allt beroende på vad det handlar om!

När det gäller mig själv, så känner jag mig rätt så balanserad. Jag vet vem jag är,

och vad jag kan! Men att sedan omvandla det till hur jag visar upp det gentemot andra,

så kan det bli något helt annat. Eftersom vi alla visar upp en fasad, inte alltid vårt

sannaste jag! 

Själv är jag otroligt duktig på att sätta upp en fasad på att orka, fast jag inom mig skriker

av smärta och trötthet! Det händer att den fasaden rämnar inför andra, men helst så väntar

jag tills jag kommer hem. Då kan jag falla ihop som en urvriden trasa...
Tagit ut det yttersta som finns. Just nu har jag inte ens kraften att bygga upp en fasad.

Vara med och sjunga, för jag har inte ens ork att stå 5 min. Benen är som gelé...

Nackdelen är när jag är så slut och vill vara med så får jag medicinera mig extra, men då

kan jag inte helt lita på min röst eftersom medicinen torkar ut saliven och gör mig

extra torr i munnen... ett dilemma! 

Nu när t.om min man säger åt mig att jag INTE ska fara någonstans, så inser jag ju att

det finns en gräns, när jag ska ställa upp fast jag inte har orken, och när det rent ut

blir dumdristigt! Jag är faktiskt ersättlig. Det finns andra som kan! Även om vi är få!

Skriver inte så ofta längre på bloggen. Det har flera orsaker;

En är att jag inte kan lägga ut bilder som jag vill...
En annan är att jag har andra kanaler där jag mer fritt kan skriva av mig utan att

bli dömd på något sätt, eller att man lägger in sina egna tolkningar och sen skapar

en bild av mig som inte alls är sanningen.

Men framförallt, så är det att mina dagar är rätt så ointressanta.
Jag kan ha enormt mycket filosofiskt att dela med mig och när jag har främmande,

ja de lämnar jag ju inte ut!

Denna blogg kom ju till enbart för repotaget i tidningen om "Annas dröm" som

rubriken var om mig och min skiva och därmed snabbt skulle ha en referenspunkt med

konto, eftersom hela repotaget var att få sponsorer, men inte gick att lägga ut i tidningen,

då skulle det bli reklam... Skivan är fortfarande i dvala...dvs. jag vet ännu inte när den är i min hand?

Med mycket strul, som inte jag kunnat styra över så nådde skivan med rå matrialet fram först

i måndags.  2 månader senare än vad som grundplanen var... men det är sånt som händer.
Den blir färdig innan jul i alla fall. Finns fortfarande möjlighet att sponsra om man vill.
Saknar pengar till fas 3, själva tryckningen. Men jag är optimist, har jag kommit så här långt,

så ska jag väl lyckats nå i mål.

När jag sålt alla 500 ex, så har jag gått +-0 med mina egna utlägg. Så ingen ska tro att

jag fått alla pengarna och bara får en massa pengar över...
För den varianten har jag redan hunnit höra, så jag måste faktiskt dementera det på en

gång. Så fungerar det inte. Dessutom ska det skattas på allt jag säljer... inga svarta skivor

här inte...

Men skulle jag mot förmodan få sälja mer, så jag kan trycka upp fler, ja, då kanske det blir lite

i förtjänst!  

Just nu skulle jag önska att billånet var färdigbetalt, enbart 2 år kvar...
För jag sover så otroligt dåligt i min säng. Den är helt slut.
Resårkärnan är sedan vi gifte oss- 88. Tempurmadrassen sedan 1995-96

Jag kan inte ligga på sidan, för då fastnar bäckenet och jag sitter fast som i ett skruvstäd.
Helt förlamad av smärtan. Får oftast väcka min man för att jag tar mig inte ur ställningen.

Blivit mer och mer att jag sover halvsittande med kuddar under huvudet och benen så jag inte

luras i sömnen att lägga mig på sidan. Förr sov jag alltid på magen, men det går absolut inte,

inte ens om jag lägger flera kuddar under magen. Jag vet ju att sängen gjort sitt!
Men min man sover så bra i sin säng. Dessutom så har vi 210 cm lång säng, eftersom han är

så lång. Så det blir ju genast extra dyrt att köpa en säng som man måste måttbeställa, som

vi fick göra när vi var nygifta! De kostade då tillsammans 3000kr... var mycket pengar, men

ändå inte. Tv.n vi köpte då var 1000 kr dyrare än den vi köpte förra vintern. Det var en 24 tums

tjocktv och den nya en 42 tums platt-tv... elektroniken har verkligen blivit billigare, men å andra

sidan, så håller den inte lika länge.... Bara några år sen den första tv.n gav upp. 
Tror inte denna håller över 20 år?

Jag har ändå lagt in en "beställning" på att det ska lösa sig med en säng åt mig, så jag få vila

kroppen. För jag får inte den hjälpen, varken genom landstinget eller kommunen.
Men jag har ju den uppfattningen, att det vi verkligen behöver och lägger ner vår energi på,

det drar vi till oss! Hittills i vårt liv har det fungerat. Det mesta vi har, är iofs begagnade saker,

men vi har aldrig blivit utan. Så jag är helt övertygad om att detta också löser sig!

Vi pratade om det, min man och jag, nu när vi firade vår 24-åriga bröllopsdag den 2 april.
Han sa, att han kände sig otroligt lyckligt lottad här i livet. Att vi ändå haft en fantastisk

resa tillsammans. Att han fått möjligheten att göra det han velat, vara egen företagare.
Även om det tar enormt mycket tid, så får han vara med i hela processen, vilket han älskar.
Att jag snart fått genomföra min dröm och framför allt noterna, som varit den största drömmen.

Våra underbara barn. Att vi fått bo i Järvträsk, att vi har goda vänner som betyder mycket för oss.
Överhuvudtaget; trots min sjukdom och allt som hör därtill, så är JAG lyckligt lottad att ha en man,

som har båda fötterna på jorden och inte jagar upp sig och oroar sig i onödan. För mig är det otroligt

skönt, för det håller mig också lugn och trygg!

Vi har olika resor vi gör, men ändå samma grundsyn i det mesta. 
Kan inte säga annat än att jag är otroligt lyckligt lottad, som fått leva det liv jag levt!

Med de orden, så önskar jag er, en GLAD påsk!
Njut av allt det goda i era liv! 
Oavsett om ni tror på bibelns ord eller inte, så kan vi vara överens om att det påverkat

och förändrat många människors liv. Människors som varit på botten och funnit hoppet

igen tack vare trons mysterium.

Jag önskar er alla att ni vågar tro på att det finns något mer, än den livsresa vi gör just nu,

att detta inte är det enda! För mig är tron, det som bär, när jag borde ge upp, så blir det

i stället en utmaning och erfarenhet som ger mig nya insikter och i sin tur tacksamhet!

Kanske är det så att; det är först när vi mister något, vi inser dess värde?
Så ta inget för givet i ditt liv utan glädjs åt allt som kommer i din väg.
Det finns alltid en anledning och alla val vi gör, har gjort att vi alltid är på

rätt plats vid rätt tillfälle...

Sköt om er!
Önskar er alla; GUDS rika välsignelse och glädje!
Ta emot den om du vill eller inte, det står dig helt fritt!

Fortsättning följer om livet tillåter det!
Innerliga kramar anna e

med min fars universalmedel BECKOLJA. Väldigt antiseptiskt och

tar död på de mesta i bakterieväg- men smakar tjära.
Tror det antingen är det allra första som kommer rinnande ur en

tjärdal, eller så det sista, minns inte riktigt! Men det är analyserat av

en apotekare i USA som pappa försökte överbevisa dess goda egenskaper

och han kunde bara kontatera efter att ha tagit med sig till USA och

analyserat det att det hade de egenskaper som min far påstod.
Både gurglar med några droppar i varmt vatten och tar på fingret

och drar in i näsan. 

Min yngsta dotter har varit sjuk i 2 veckor nu och imorgon måste jag ta henne

till läkaren för jag börjar misstänka en lunginflammation. Febern ligger stadiet

runt 38 grader, typiskt bakterie...

När jag  vaknade söndagmorgon så var jag helt igensvälld i näsan, öronvärk

och hela lymfsystemet på vänster sida var svullet. Hosta... och vi skulle åka

iväg tidigt för att sjunga i Skellefteå där våran församlings förre organist numera

arbetar. Men näspray, beckolja och hostdämpande så tog jag mig iväg och rösten bar.

Alltid roligt att åka iväg till större orter och sjunga för de har väldigt låga förväntningar

på en liten "byakör" och alltid när vi sjungit så kommer alltid någon fram och tackar och

berättar att de blivit så otroligt tagna av sången. Att de inte förväntat sig....
fniss... jo, det är väl så med det mesta här i livet... vi gör oss föreställningar

och bilder hur saker och ting ska vara och inser förhoppningsvis att det ALDRIG är

som vi tror att saker och ting är!

Mitt stora vacuum är ju att ALLT är nu ivägskickat med skivan. 
Så det enda jag nu kan göra är att vänta...
HUR ska resultatet bli?
Jag har fått se omslag och skivan, så den biten vet jag.
Men inte texthäftet eller hört någon av låtarna helt färdigmixade i ljudet.

Jag vet ju att det kan ta någon vecka eller två innan han har tid med min skiva.
Att det sen tar ca 2 veckor på tryckeriet. Men det känns såå otroligt overkligt!
Antar att det är en av de bidragande orsakerna att jag skriver mindre...

Har liksom inget vettigt att dela!
Ang mitt förra inlägg om; SMASKISKA RUBRIKER, där jag fick en massa

kommentarer, så vill jag verkligen påpeka, jag ville inte ge någon dåligt samvete

och känna sig tvungen att kommentera. Utan det är min allmänna insikt att jag

tror vi håller på att vara ganska mättade.

I allafall om jag ska gå till mig själv. Jag följer en del bloggar via bloggkoll, men

eftersom det numera kan gå dagar innan jag kommer ihåg att läsa dem, så kan det

var upp emot 100 inlägg och de orkar man inte läsa, så vissa bloggar skummar jag igenom

och andra markera jag direkt som lästa. Ytterst sällan jag själv kommenterar.
Inte för att jag inte vill, utan helt enkelt att det blir så många att jag orkar inte.

Samma sak på FB. Orkar inte längre gå in där varje dag. Jag kan söka igen vissa av mina

kära vänner och se vad de skrivit, men jag orkar inte gå igenom allt som skrivs.
Om jag gör så, vad är det som säger att andra inte gör likadant?

Sen, eftersom jag inte längre kan förgylla bloggen med vackra kort som finns i min kamera,

men som jag inte kan föra över så känns det också lite extra trist att skriva.

Med tanke på det så tänker jag faktiskt vädja till er att hjälpa mig att vinna en systemkamera

på norrmejeriet tävling. De ska ha 100 bilder till mjölkpaketen, men den bild som får mest gillanden
vinner en systemkamera. Känns lite trist att det inte är en jury utan det är ungefär samma sak

som jag gjort med skivan, man ska vädja till sina nära och kära att de ska ställa upp och
gå in och rösta.

Nu har jag skickat in, en enda bild som jag själv tycker är helt fantastisk och att den verkligen

förtjänar att vinna. Inte för att det är jag som tagit den utan för att det går nog inte att få en

vackrare bild på en mygga, med det ljuset och den skärpan.
För mig finns det inget som är så starkt förknippat med norrland som sommar och mygg.
Så här ser bilden ut och här kan ni gå in och rösta och hjälpa mig;



http://norrlandsbilden.norrmejerier.se/#submissions/grid
Sök genom att skriva in järvträsk så hittar ni snabbt igen bilden eller sök efter gillande längst upp.
Just nu idag onsdag 28 mars så ligger den ca plats 9 över 100 st röster ifrån den som leder.

Som vanligt; alla bäckar små...

Jag skulle verkligen ha stor glädje av en riktig kamera där jag kan utveckla mitt fotograferande.
Måste försöka hitta nya drömmar och ha något att se fram emot.
Livet tar ju inte slut bara för att skivan snart är klar.
Dels så vill jag ju naturligtvis kunna sälja dem. Räknat ut att ca 30% av kostnaden har jag

fått av underbara människor som hjälp till. Till ER säger jag;
ETT STORT TACK!!!  Utan er, hade jag aldrig kunna genomföra det!

Sen, att jag fått Sverige´s näststörsta musikförlag att vilja ge ut mina noter eftersom,

DET är enormt stort! Genom åren har man sjungit mängder med noter från deras

förlag; Wessmans och nu finns jag med där. 
Som grundaren själv skrev åt mig, inte ordagrant men innebördsmässigt,

Dina sånger är så fina att fast det är så svårt för en okänd att få de utgivna så

släpper jag dem inte till någon annan, utan jag börjar med en så får vi ser hur det går.

Ja, den har ni sett. Sen har hört av sig igen och funderat, vill ge ut 2 st till i höst!
För mig är det en stor, stor ära. Faktiskt den stora, stora drömmen. 
För noter lever i evighet, medan en cd försvinner till nya format!

Varit riktigt duktig och träna upp foten med skidåkning på sjön. Dessutom varit fantastisk

vårväder. Men sedan förra fredagen har det mest varit snö och REGN så det har tagit hårt

på snön. Vi har ändå massor av snö kvar, men när snuvan är över och jag åter vågar och

orkar röra på mig är frågan om skidsäsongen på sjön är över för i år. För nu håller den
på vara blankis och ska man kunna spåra upp ett skidspår, behöver man SNÖ!

Men än kan det både bli kallt och massor av snö, så jag hoppas att vårvintern inte är

över ännu. Jag vill kunna njuta av skidorna, eftersom det är för mig det mest skonsammaste

jag kan göra för alla min leder. Inga backar eller nånting som sliter utan bara följa spåret

utan att det belastar leden.

Min äldsta dotter kommer hem fram och åter i helgen. Hon har köpt sig en bil så hon

kan ta sig för egen maskin, vilket underlättar när hon ska ta sig de 25 milen.
Varför hon kommer hem?
Ja, hon fyller 22 år och vill fira det med familjen, vilket jag tycker känns helt underbart!

Svårt att förstå att när jag var 22,4 år så födde jag mitt andra barn?!
Vilket jag idag är så innerligt tacksam över! Att jag med tanke på hur min kropp

lever sitt eget liv, fick barnen medan jag ännu orkade någorlunda!

Rastlös känner jag mig. För pigg för att bara ligga, men för sjuk för att orka med något!
Har gjort i ordning provdockan som jag fått låna, för att jag ska kunna börja sy balklänningen

till min 3.e dotter som går ut gymnasiet! Men jag orkar inte sitta upp och göra det än...

Något positivt i allafall. Började känna av en 5.e UVI, men tack vare att vi storhamstrade

blodapelsiner när vi var till Skellefteå på lördagen och en begravning så kunde bota den genom

att jag ätit 5-6 blodapelsiner varje dag och gjort en sådan sur miljö att bakterierna inte överlevde.
Känns skönt. Sen är de snart slut, blodapelsinerna och andra citrusfrukter får jag ont i magen av,

så det får tiden utvisa om jag drar på mig en ny urinvägsinfektion. Ska dock få göra en

cystoskopi om några veckor. En undersökning med en kamera i blåsa för att kolla upp hur

det ser ut. Ska bli skönt att få bekräftat min egen teori till varför jag får dessa UVI hela tiden

sen i januari.

Fördelen med att vara i ett vacuum, är att man kan inte annat än leva i nuet.
Rätt så nyttigt det också! 

Var rädd om er och ta vara på dagarna, hur de än ser ut!
Fortsättning följer om livet tillåter det!
Varma kramar anna e

Ps. Blir inte ledsen om ni inte orkar kommenterar,

jag vet precis hur det är, men jag skulle bli överlycklig om ni
röstar och trycker på gillaknappen på min bild och sprider det till alla

ni känner. DET skulle göra mig GLAD :D Ds.

men jag har verkligen lagt märke till att ju mer tragiskt man

skriver om, desto mer "omsorg" får man.

Men nu när man delat med sig av något som är bland det största

som kan hända en musiker och kompositör; att få sin musik utgiven

på riktigt, av ett förlag... så är det INGEN som delar den glädjen här?

Detta är ju inte hela sanningen, för jag har ju delat med mig av det på fb,

men alla mina läsare, har jag ju inte på fb.

Nu skriver jag inte detta för att ger er någon skuldkänsla! NEJ!!!
Utan detta är allmänt något jag lagt märkte till i landet;

Lagom!

Skriver vi för MYCKET om våra framgångar så är vi egocentrisk.
Skriver vi för MYCKET om våra sjukdomar så är vi egocentrisk.
Skriver vi för MYCKET om våra husdjur, bakning, hobbyies, ja, vad

det är vara må, men skriver vi för mycket om ett och samma, så

tröttnar vi...

Funderat om det beror på att vi i vårt samhälle hela tiden matas av

så mycket, att vi nästan håller på vara less?
Kvällstidningarna, som numera är morgontidningar handlar mer om

smaskiga rubriker än faktiskt ett intressant repotage.
Samma sak med veckotidningar osv.

Det är rubriken som ska lura in oss i läsandet, som sen i slutändan

kan handla om något helt annat!
Vet inte om ni tänkt på detta? Men jag har länge gjort det!

Man utgår alltid ifrån sig själv och sina egna erfarenheter, så är det.
Våra världar, trots att vi lever i en och samma har totalt olika färger,

för våra "glasögon" ÄR färgade av våra tankar som motar alla intrycken.

Nå, blir jag mindre lycklig över att rutan kommentaren står en nolla i?
NEJ... det förändrar inte ett smack, mina känslor av det jag fått uppleva.
Eller får uppleva....och att han vill ge ut 2 sånger till i höst...
Men de har jag inget kontrakt på ännu, men min producent på skivan

har fått i uppdrag att skriva ett arr till låten som jag sjungit in helt

utan körsång till och den ville notförläggaren ha en damsättning på!

Sen en annan som jag har noter på sedan länge. Faktiskt den allra första

noten jag ägde, men det är inte samma som arrangerat den, så den biten

måste han först lösa med honom.

Att låtarna ÄNTLIGEN är färdiga och jag har tagit kontakt med företaget som

ska mastra och trycka skivorna. Har ännu inte riktigt löst det ekonomiska, men

det löser sig. Jag har ställt frågan på hur många som är intresserade, allt för att

veta att jag ror ihop det privata lån jag måste ta. Får inte låna mer pengar på

banken genom att jag har för låg inkomst. Har redan hus och bil-lån...
MEN har allt löst sig så här långt så ska det sista också lösa sig!

Dock en aning ledsen. Min första sponsor förutom min mor då, var en man som gav

nästan lika mycket pengar till skivan, för jag hade sjungit på hans mors begravning

och tyckte att jag verkligen förtjänande att få ge ut mina sånger, han gick ur tiden,

för drygt 2 veckor sedan, väldigt oväntat! Chockartat för familjen....
jag tror, för oss alla! Jag hade dock mejlat honom de första låtarna jag spelat in,

så han hade fått höra vad han satsat sina pengar på. Uppmuntrade mig bara att

inte ge upp, utan jag skulle se, att till slut höll jag skivan i min hand!

Igår avslutade jag penicillinkur nr 4 sedan mitten på januari!
Får se hur många dar det tar innan nästa kur kommer?
Först i mitten av april har jag fått tid för att undersöka varför jag hela

tiden har stopp och får UVI.
Själv har jag hitta 2 ledtrådar, ska bli intressant och se om det är så?

Men det har inte hindrat mig att börja åka skidor igen, bra rehabilitering

av min opererade fot. Tiken njuter av att få springa lös efter sjön.
Kan inte bli bättre. Det är plant och inga backar och min älskade tik

får springa av sig, hon som har legat i samma "koma" som jag har!

Har orkat mer, när smärtan minskat. För det tar enormt på kroppen att

var vara INAKTIV... ger mer smärtor i längden.
Så jag åker i ca 40-50 min i lagom takt med extra stöd runt leden.

Ska dock till Sunderbyn på torsdag för att försöka bygga till specialskydd,

så mina leder klarar sig bättre. Mitt knä på motsvarande sida fotleden som jag

opererat 5 ggr, sista med en brosktransplantation, som tyvärr förstördes av FK´s

iver att få mig ut i arbete igen, har fått ta all belastning egentligen ända sedan förra våren,

då foten började smärta, men fick riktiga smällen när åkaren tippade över mig. Det knäet är nu så fullt

av inflammationer så jag skulle behöva en upprensning ganska snabbt om. Ifall foten ska hålla lite längre.

Blir ett evigt snedbelastande mellan mina kroppsdelar, bara en tidsfråga innan höfterna  börjar bråka

på allvar och behöver bytas ut... men den dagen, den sorgen...

Just nu njuter jag av att det börjar bli vår, även om solen lagt sig och vilar på

det tjocka täcket under, så vi har fått rejält med snö. Mitt fina uppkörda skidspår

på sjön är ett minne blott! Mer snö utlovas visst resten av veckan också!

Men det är trots allt bara 20 mars!!!

I helgen har hela familjen varit i Umeå, hos äldsta dottern. Lördagkväll var vi på en show

som hennes kompis var med i och söndagkväll var vi på artisten Laleh´s konsert!
Hon har en unik röst och utstrålning. Men i mina öron så skulle hennes röst och musik

kommit än mer till rätta på en akustiskt turné. Nu dränktes hennes späda stämma många

gånger av musiken och jag är ju sådan som vill kunna höra texten... Utan texten i en

musik är som att gå ute barfota i minus 20 grader, dvs ganska meningslöst!

Med musiken så vill man ju berätta något med texten...
Nåväl, vi tog oss hem också, mitt i natten så måndagen blev en lång skön vilodag!
Trots det så gick den otroligt fort, fast jag aldrig hann sova. Men jag sov länge på

förmiddagen, men somnade först då det började ljusna!

Just nu är det ändå rätt så vackert ute nu 07.30 på morgonen.

Solen tränger genom dimman och träden är fyllda med snö igen.

En sådan där, riktigt, riktigt vacker vinterdag!

Otroligt påfyllande för själen.

Ha en skön dag, vart än ni befinner er! Njut av livet, här och nu.
Det enda vi kan styra över. Det som har varit är vår kompass från vart vi kom

och sen kan vi ta ut riktningen åt vilket håll vi gå! Men ändå är det bara det

som sker i varje andetag, som vi kan leva i! Så tag ett djupt andetag, släpp ut och

njut av att du faktiskt fått möjligheten att göra något med ditt liv, hur det än ser ut!

Alla har vi något unikt och viktigt. Ibland är vi elever, ibland lärare. Ibland både ock

samtidigt! Vi behöver varandra för att må bra. Men vi mår inte bra med alla människor.

Inte för att det är något fel på just dem, utan helt enkelt för att vi som människor är på

helt olika plan/skolklasser och hur mycket vi än vill, så når vi aldrig vi varandra, för vi

talar olika språk. Finns inget rätt eller fel med det, utan så är det i livet.

Precis som det står i bibeln; allt har sin tid! Det tror jag på.
Att vi all vandrar på våran egen livsvandring, vår egen stig. Ibland möter vi människor där

vissa stigar korsas. Vi kan mötas många gånger under en livsvandring, men där likafullt

ändå bara möten.

En del människor går vi länge utefter samma stig, men en del,

finns parallellt på sin stig så nära hela vår livsresa, att det känns som om vi följs åt

hela vägen... men lika fullt måste vi alla gå och göra vår egen vandring.
Men det hindrar inte att alla möten på vägen är det som berikar, som lär oss något,

som blir vår livstråd som vi väver med.

Varje möte, ger oss olika färger, och det är just det, som gör våra livsväv, så vacker!

Fortsättning följer om livet tillåter det!
Innerliga kramar anna e

fyllde 50 år 6 mars. Han visste att något var på G, men inte mer

Så vi började em med att se hockeyderbyt Skellefteå - Luleå som SAIK vann!
En föraning av finalen... ler...
Sen åkte vi vidare till Piteå där vi hade anordnat knytkalas. 
Mätta blev vi. Dessutom så fick alla deltagare bidra till presenten.
Ett oljeporträtt på broder som han sa ett nr som fick måla en kort

stund och så byttes det.... signerades som vår far gjorde på alla

tavlor. Finare present kan man ju nästan inte få! 

En trevlig kväll, som blev sent innan vi var hemma och somnade först kl 05.30 trots att

jag inte drucket en droppe alkohol. Men blir så, när jag är övertrött....
Men det var bra träning inför veckan som kom härefter....

Idag är det 3 veckor sedan operationen av fotleden.
Den känns otroligt bra med tanke på den korta tid som gått och

Även om jag bara ligger på min säng med foten i högläge, så håller

solen på att ge värme i vårt inglasade uterum. Det är bara en glas uterumsfönster,

men vi har isolerat i både golv, tak och de väggstumpar som finns och idag, mitt

på dagen när solen nådde genom dimman så blev det + 23 grader.
Vi brukar börja kunna sitta och äta middagarna där igen från mitten av mars

om det är soligt vill säga. Tiken är så härlig, hon vet att det håller på att gå

att ligga och njuta där igen, för när hon varit ute, så går hon och ställer sig

vid våran "altandörr" från sovrummet som går till uterummet.
Sen ligger hon där tills hon tycker det blir för kyligt!


Sommarbilder, men man kan förstå att hon gärna vill ligga i solen

på detta golv!

Än är inte låtarna färdigmixade. De har varit sjuka i familjen och sådant

kan man inte råda över. Det vet jag mycket om hur det är... 
Men jag hår fått lite smakprover och de kommer att bli låtar som jag

känner mig lika nöjd med som de första 7st som är klara!
En, som jag nästan sjunger helt acapella på, den ger mig själv ståpäls,

trots att det faktiskt är min egen röst. Dessutom så sjöng jag in den,

rakt upp och ner, en enda inspelning. Mikael gör ett sådant vackert enkelt

musikarr till den... Jag är sååå innerligt tacksam över att vi blev sammanförda!

Idag har jag fått ta ett litet steg till att få noterna utgivna.
Ett notförlag som ger ut noter som prenumerationsnoter har tagit del av mina

sånger och noter och tycker de är väldigt intressanta.

Så de kommer att ge ut EN not i höst. Han var ärlig och sa som det var

att det är väldigt svårt för nya att komma in, men att mina låtar var så pass

intressanta att han ville ge de en chans. Handlar inte om pengar i första hand

utan för mig handlar det ju att få noterna utgivna. Att sångerna ska bli sjungna.
Kan bara hoppas att den blir efterfrågan och körledare köper in den!
Det handlar om noter som ca 700 st församlingar/körer prenumererar på och köper

1 ex av. Om då en körledare gillar den så köper de in de x antal de behöver till kören.

Sk. "Print on demand". Känns ändå väldigt roligt, för det är en bit på väg

att de blir utgivna och jag behöver inte själv försöka göra det!

Blir det god respons, kanske förlaget vågar chansa på att göra körhäftet!
Så för mig är det verkligen en glädjens dag!!!

Den dagen jag håller ett ex i min hand kommer jag känna att jag verkligen

kan kalla mig kompositör. Skrivit det förr, men när är så pass ung som jag ändå

är, så känns det extra viktigt att få lämna dessa fotspår efter mig, som jag inte

kunnat göra det genom ett långt arbetsliv. Nu kommer det att finnas kvar något

till eftervärlden efter mig och för mitt ego känns det otroligt tillfredställande.

Även om jag är nyopererad i foten så har jag tagit på mig att sjunga på begravning.
Det är faktiskt, hur konstigt det än låter något som jag tycker om att göra!
Att få dela sorgen som anhöriga känner genom att dela med mig av sånger det

valt eller jag tipsat om.

Att få vara delaktig i anhörigas jobbiga stund och sprida hopp och kärlek,

DET betyder mycket för mig!

Jag fick en fråga en gång av någon som undrade hur man gör för att inte ta åt

sig när man känner sig sårad av andra.
Jag tipsade åter, som jag gjort under alla åren jag skrivit denna blogg om

boken; Fyra grundstenar till ett bättre liv av Don miguel Ruiz.

"Ta inget personligt" Dvs. Det säger mer om den som uttalar sig, än

det säger som dig som person.
Det är grundsten nr 2.

Grundsten nr 1 är; var sann i dina val. Dvs. Känn efter att du kan stå för

de val du gör i livet.

För att återgå till grundsten nr 2. Ta inget personligt.
Om man känner att det någon säger inte "fastnar" så har det ingenting

med en själv att göra, utan den person som projicera sina känslor och värderingar

och känslor får tillbaka det de givit ut, liksom en spegelbild, så studsar det tillbaka.
Medan om man känner att det ligger något i vad de har sagt, så har man inte varit

sann med sig själv och därmed så ska man inte bli arg utan tacka för att man blivit

påmind om att man inte varit sann i sina val.

Oavsett vilket syn man har på livet, eller om man har någon speciell religionsuppfattning

så kan man ändå läsa denna bok och lära sig grundstenarna.
Den är skriven av en indian som är utbildad läkare, men också fått med sig den

urkunskap från medicinman till medicinman. Jag tyckte den boken var en sådan

befrielse när jag läste den för ca 13 år sen. Har bara läst den en enda gång.
Men grundstenarna fastnade, även om jag glömt mycket annat.
Skulle ha läst om den, men har lånat ut den och vet faktiskt inte till vem.

Så om du, som har lånat boken läser detta, så kan jag gärna ta igen den!

Jag känner mig faktiskt ganska sann mot mig själv! Sen om andra inte uppfattar det

så, ja, det kan jag inte hjälpa. De känner inte mig och mitt innersta.
Något jag lärt mig sista tiden är; att vill man hjälpa någon annan, kan

man inte göra det genom att påtvinga en annan människa sina åsikter och

ev. budskap man har. Det kan bli extremt fel!

Sen, hur mycket man än vill hjälpa, så kan man inte hjälpa någon annan

som inte vill ha hjälpen!
Jag kan se och uppfatta mycket och skulle vilja säga otroligt mycket, men

jag vet att vi människor måste få göra vår egen resa.

Jag kan på bloggen skriva allmänna råd, som gäller oss alla. Eller

om jag mejlar med någon som frågar om råd, så ger jag dem.
Men visdom kommer genom erfarenheter och de erfarenheter jag fått

genom åren har lärt mig att; allt har sin tid!

Vi behöver alla lära oss att bli vår egen stigfinnare, våga trampa upp nya

outforskade områden och finna vår egen väg.
Vi brukar kalla att det finns ledare och så finns det följare.
Dvs. de som vågar trampa upp en ny stig och då först vågar andra

gå samma stig. För den verkar ju vara trygg eftersom "andra" har  gått på den.

Men sanningen är den, att man kan aldrig vara helt säker på att det är en säker

väg som leder till något gott bara för att den är väl upptrampad?
Den kan vara bra för en del, men ge större svårigheter för andra som kanske

borde valt att göra sin egen stig. Men som jag brukar säga;

Inget ont, som inte har något gott med sig. Erfarenheter kan man aldrig

få för många av, även om en del av dem kan både svida och bränna och

ge ärr för livet. Men de erfarenheterna kan också vändas till att göra gott

och kanske rädda någon annan från att välja den upptrampade stigen och

våga gå sin egen väg.

Som barn var jag extremt mörkrädd och rädd för ormar och alla flygfän som

jag trodde var getingar och kunde sticka mig!
När jag väl blev getingstungen och insåg att de inte gav mig så stora reaktioner

så försvann den rädslan.
Där jag växte upp var det gott om vilda blommor som jag älskade att plocka
dessa blommor, men det var också väldigt stenigt och gott om ormar.
Samma sak när jag på vintern skulle gå hem från någon kompis eller träning.
Då skyndade jag mig i det mörka partiet och gick saktare när jag kom inom lampskenet.

Både på sommaren och vintern, för att bekämpa denna rädsla så gick jag och sjöng och

diktade ihop sånger inom mig. Gav mig boost, att jag var inte rädd, jag var stark osv.

Jag kunde verkligen ha undvikit att gå i dessa stenpartier som dessutom var full med

brännässlor, men driften och längtan efter blommorna var starkare än rädslan.

Varför jag berättar detta är för att jag tror att enda sättet att överkomma den rädsla man

bär på är att utsätta sig för den och inse att man är starkare än man tror!

Livet är en illusion på det sättet, för allt vi upplever kan bli något negativt eller

positivt, beroende på hur vi bearbetar våra tankar. Om vi väljet att det är världens

undergång, eller om vi helt enkelt ser det som erfarenheter och inser att andras ord

inte är våra egna.

Jag älskar att lära mig om människor och hur det tänker och agerar och reagerar.
Men framförallt så tycker är det otroligt intressant hur jag SJÄLV agerar och reagerar.

För det är av det jag lär mig att hela tiden känna efter om jag är sann i mina val!
Jag är långt ifrån felfri och i vissa lägen skulle jag verkligen vilja var jara modigare...
men det är ju det som är denna livsresa, att hela tiden utmana oss själva att

göra gott!

Jag brukar tänka på läkaredan; DO NO HARM! Skada inte...
Har jag något jag vill säga så försöker jag alltid att ha utgångsläget

att det är av kärlek, inte för att jag känner mig sårad eller är ute efter hämd.

Det ligger inte i min natur! Inte i vår familjs natur heller. Vi skriker inte åt varandra,

eller kallar varandra "namn". Vi svär inte. Det är väl dels uppfostran, men sen tycker

jag det är brist på ordföråd att uttrycka sig. Men ärligt, när jag har som allra svårast

med smärtan kan jag faktiskt tänka lite fula ord... men det är väl helt enkelt att jag

har brist på ord för att uttrycka hur det annars känns!

Jag skulle aldrig ens säga; håll käft! Eller ens acceptera om någon annan i familjen sa

det åt mig! Helt enkelt för jag tycker det är brist på respekt!
När man inte är den miljön så kan det bli rätt så jobbigt och det känns som man har

sår i öronen och man omges med personer som hela tiden använder det språket.

För många år sedan hade min man en arbetskamrat, vars fru sa fler svordomar i varje

mening än annat innehåll och jag var helt utmattad... hade skavsår i hjärnan...

Samtidigt kan jag bli lite full i skratt när människor som placerar mig i det 
"religiösa" facket, hela tiden ber om ursäkt för att det råkar slinka ur dem någon

svordom... och samtidigt likafullt som jag kan fnissa åt det så tycker jag ändå det

är respektfullt!

Igårkväll var 2st av mina brorsdöttrar med deras sambos på besök. Det var jättetrevligt

att få träffa dem och det blev mycket fnitter och skratt och tjoller...
Helt enkelt en rejäl påfyllning för själen.

Jag saknar verkligen den sociala delen av mitt liv som avtrubbas rejält!
Hoppas mina vänner som läser detta och bor i närheten vet att ni alltid är

välkommen och orkar jag inte sitta och prata, så kan vi ligga på varsin sida

av soffan eller på sängen och dricka kaffe och surra!

Nu ska jag dricka teet som min älskade man burit hit åt mig. 
Han är mitt allt! Känner ingen som är såå kärleksfull i sina handlingar!
Innerligt lyckligt lottat!

En prinsessa har visst fötts idag? om det nu är någon som missat den nyheten?
fniss.... Jag skulle vilja säga till oss alla; det bor prinsar och prinsessor i oss alla.
Då menar jag att vi har rikedomar inom oss som värt mer än allt guld!
Fortsättning följer om livet tillåter det!
Innerliga kramar anna e